Will

På sista tiden har jag tänkt på hur det kommer att vara att vara hemma igen. Skolan är nästan klar, jag är glad över det, men det också betyder att mitt utbytessår är nästan klart.
Jag vill åka hem men samtidigt vill jag inte åka härifrån alls. Ibland tänker jag hur jag skulle kunna klara mig i USA. Ibland tror jag att jag älskar Sverige (Europa med) mer än USA, jag är gladare här och det känns som mitt hem. Jag har kommit att älska bland andra,  landet, mina nya underbara kompisar, och mentaliteten. Jag älskar hur ingen bryr sig att jag är bög, utan i USA där jag trakasserades.

Jag önskar att jag kan hem nu så måste jag inte säga hej då till alla...

Har jag nått mina mål? Några av dem. Önskar jag att jag hade gjort saker på annat sätt? Ja och nej

Det kommer att vara konstigt att vara hemma igen. Jag har varit borta i ett år (okej tio månader, skitsamma =P). Jag vet inte riktigt hur alla mina kompisar och familjmedlemmar har förändrats.  Min farfar dog i oktober, han var min sista far- och morförälder. Tio dagar innan jag åkte till Sverige hade mina två kusiner (en av dem är lesbisk) berättat rykten att jag var gay till alla min familj. Jag hade inte sett någon i min familj ungefär två veckor innan jag åkt, så jag vet inte vad de tänker om mig...

Jag vill inte vara hemma igen. Min pappa är den omognaste personsen som jag känner. När jag ringer hem öka mina stressnivår och tänker 'jag vill inte hem'

Ska jag se alla personer som jag träffat här igen? Folket? ja, andra människor? jag vet inte...
De andra utbytesstudenerna? Det hoppas jag, de är jättetrevliga, häftiga, och roliga. Men ska jag se dem igen? Kanske de om bor i USA och Europa, men den som inte bor i USA eller Europa...
Kommer dem här människorna att glömma mig?

Och min svenska?
 Ska jag glömma min svenska? Det finns ingen som kan svenska där jag bor, vad ska jag göra!?

När jag är tillbaka ska Sverige känna som en dröm?? USA känner som en dröm och jag hade bött där i 17 år... Kommer jag att bli galen?? Kommer jag att kunna återkomma till mitt gamla liv eller kommer det att vara så annorlunda....

Samtidigt vill jag åka hem. Jag vill se min familj, mina kompisar, min hund, och min söta katt igen. Jag vill äta den mat som jag har varit sugen på i 10 månader.

I alla fall det har varit den bästa grejen som jag gjort i mitt liv. Jag är jättetacksam att jag fick åka hit, det kan inte beskrivas det med ord...

Ahhh jag vet inte, jag vet inte längre